Mot the West Coast
Kategori: Allmänt
Målet för dagen var att i sakta mak ta oss västerut till kusten och sedan norrut. Det enda vi har att passa är färjan från Picton på fredag.
Färden gick alltså nordväst ut utmed Lake Hawea och Lake Wanaka.
Det blev ett par stopp på vägen bara för att njuta av naturens storslagenhet. Bergen och sjöarna utmed vägarna är helt betagande.
Det är inte helt ovanligt att stora stenar och klippblock rasar ner på vägen. Ibland orsakar det stor problem för trafikanterna.
Nästa stopp blev vid The Blue Pools. En promenadstig på ca en och en halv kilometer ledde ner till två hängbroar över två floder.
Väl över dem kom vi fram till ett sammanflöde av de två floderna till helt kristallklara och isblå pooler.
En stackars fisk kunde vi upptäcka, annars tomt på liv.
Väl framme drogs vi (omedvetet?) till hamnens eget mathak The Cray Pot som serverade mat till (mest?) turister från november till mars. Fisk av alla de slag stod på menyn.
De två glada damerna skulle just stänga så vi fick sista beställningen. Butter fish med fries. En att dela på skulle räcka. Kockan uppfattade fel så vi fick en var...
Ginger Beer till maten. C gillar. K gillar sådär.
Efter maten gick vi en promenad utmed stranden för att skaka ner maten. Vi hoppades också på att få se säl eller pingvin. Inga av dessa var hemma idag, men skylten vid vägkanten påminde om att de finns här.
På vägen tillbaka till Haast stannade vi vid Hapuka Estuary Walk. En slinga genom träskmark och
Vi hittar en enkel uppställningsplats för husbilar vid Lake Paringa. Ett himla tjatter och folk som springer runt med kameror fångar vår uppmärksamhet.
Då blir det avstängningar medan man försöker återställa vägen till ursprungligt skick.
Nästa stopp blev vid The Blue Pools. En promenadstig på ca en och en halv kilometer ledde ner till två hängbroar över två floder.
Väl över dem kom vi fram till ett sammanflöde av de två floderna till helt kristallklara och isblå pooler.
En stackars fisk kunde vi upptäcka, annars tomt på liv.
Färden fortsatt emot Haast. Tanken var att vi skulle handla mat till kvällens middag där. Ortens supermarket var en besvikelse. Här måste människorna leva på konserver och torrfoder? Inga färskvaror i butiken förutom mjölk och ost... Vi köpte en flaska vin i alla fall, det finns alltid!
Vi hade läst i våra resehandböcker att Jackson Bay fem mil väster om Haast var mycket sevärt.
Sydöns enda naturhamn på södra västkusten. På 1930-talet fick de en pir i alla fall... Sagt och gjort. Vägen var smal på karten men helt okej att köra.
Väl framme drogs vi (omedvetet?) till hamnens eget mathak The Cray Pot som serverade mat till (mest?) turister från november till mars. Fisk av alla de slag stod på menyn.
De två glada damerna skulle just stänga så vi fick sista beställningen. Butter fish med fries. En att dela på skulle räcka. Kockan uppfattade fel så vi fick en var...
Ginger Beer till maten. C gillar. K gillar sådär.
Efter maten gick vi en promenad utmed stranden för att skaka ner maten. Vi hoppades också på att få se säl eller pingvin. Inga av dessa var hemma idag, men skylten vid vägkanten påminde om att de finns här.
På vägen tillbaka till Haast stannade vi vid Hapuka Estuary Walk. En slinga genom träskmark och
skog som vill visa olika vegetationszoner i området, som har förklarats som en del av världsarvet.
Tiden går fort, dags att hitta nattläger.
Vi hittar en enkel uppställningsplats för husbilar vid Lake Paringa. Ett himla tjatter och folk som springer runt med kameror fångar vår uppmärksamhet.
Några halvtama papegojor håller till i buskarna intill oss och låter sig villigt fotograferas. C kom så nära som 20 cm! Vi hoppas att de snart går och lägger sig så vi slipper höra tjattret hela natten :)