Vi upptäckte av en slump att inlägget från de allra nordligaste delarna av nordön felaktigt hamnade i PlåtTina-bloggen :( Fingrarna hade väl fastnat i tangenterna... ;) Så kan vi inte ha det! Därför kommer det här, håll till godo! 

Tisdagen den 10 december 2013. Strålande morgonväder med frukost ute, det börjar bli en vana nu :) 

Efter lite morgonskypande med I åkte vi först till Haruru Falls alldeles i närheten av Paihia. Ett litet sött hästskoformat vattenfall. När det är mycket vatten här är det nog mäktigt att se. Då kanske det är blött om fötterna att tälta nedströms? 

Från det lilla fallet åkte vi till nästa som visade sig vara både större och framför allt högre. Rainbow Falls i Kerikeri har fått sitt namn av att det bildas regnbågar i foten av vattenfallet när solen ligger på. Så var det när vi kom och regnbågen visade sig tydligt. 

I Kerikeri ligger också Nya Zealands äldsta bevarade stenhus, Stone Store, byggt 1836. 

Inne i huset är det idag butik typ Balders Hage i Alingsås. Vädret var ju fint så vi tog en sväng i omgivningarna. 

Efter husbilslunch (hemlig meny) fortsatte färden norrut. Målet var Nya Zealands nordligaste, och västligaste, punkt, Cape Reinga. Platsen ligger längst ut på ett ca tio mil långt näs eller halvö. Bilfärden ut var svindlande och landskapet förändrades drastiskt mot det vi tidigare sett. Nu såg vi svepande långa kullar och stora sanddyner i väster.

Cape Reinga är en helig plats för maorier så alla anmodas att visa respekt för platsen. Enligt gammal maoritradition drar de dödas själar norrut innan de ska till underjorden. De vandrar till Cape Reinga, ända ut till halvöns spets där det förr växte ett gammalt pohutukawaträd. Där kröp de ner genom trädets rötter och ut i vattnet. Ute på den största av Three Kings Islands stiger själarna upp till marken igen och kastar en sista blick in mot de levandes land innan de fortsätter sin vandring till de dödas värld i landet Hawaiki, samma plats som deras förfäder en gång i tiden kom från. 

Från parkeringen går en promenadslinga ner till fyren. Det är ett känt landmärke. Fyrhuset har stått här sedan 1941. En klar dag, som idag, ser man ända till bergsklipporna vid North Cape och Three Kings Islands. 

Cape Reinga med sin utsikt och magiska betydelse för maorierna gjorde oss alldeles förstummade. Vi är rörande överens om att det var mödan värt att åka den långa vägen hit ut. Utsikten från kullen där maoriesjälarna tar farväl av jorden är fantastisk! 

Utanför fyren möter det tasmanska havet stilla havet. Dagar med hårda vindar kan  det bildas riktigt höga vågor när de två haven möts. 

På väg tillbaka stannade vi till vid Te Paki, en plats med stora sanddyner. Märklig plats, plötsligt tar skogen slut och ersätts av jättehöga sanddyner! Man kunde hyra tefat (ja, såna man åker på hemma på vintern) för att sandsurfa, men det nöjet avstod vi...

Klockan led snabbt mot skymning. I natt bor vi i Pukinui, ungefär mitt på halvön. Wi-Fi här? Nänä, inte kommit hit än!