kiwiresan.blogg.se

Resedagbok för vår resa till Nya Zealand 2013. Här ska vi försöka berätta om våra upplevelser under resans gång.

NZ äldsta katedral

Kategori: Allmänt

Lördag 7 december 2013. Idag for vi norrut på Coromandelhalvön. Strax öster om Whitianga finns flera intressanta platser. Höjdpunkten var Cathedral Cove, vackert format klipparti på välskyddad strand. Från parkeringen är det fyrtiofem minuters promenad upp och ner på en tidvis knagglig stig ner till stranden där "katedralen" ligger. Så hit kommer inga busslaster med loja turister.


Vägen dit gav många vackra vyer över kusten.




Det var ett helt fantastiskt ställe väl värt mödan att ta sig dit.



Vi for vidare till Hahei Beach som har rosa färg på stranden. Inte som Hello Kitty men skiftningen går nog att se på bilden. Färgtonen kommer av mycket snäckskalskross i sanden.


När vi kommit runt viken och upp till Whitianga såg vi denna oemotståndliga strand. Bad! Vi såg badare utan våtdräkt så vi skulle nog klara av vattentempen. Det var inte ljummet direkt, men nu har vi doppat oss i Stilla Havet.

Vi hade tänkt fortsätta väg SH 25 norrut mot orten Coromandel. En skylt sade att vägen var stängd så vi vände om för att ta ett alternativ. En riktigt usel grusväg som var smal och slingrande. Vi kom fram till slut och fann en camping med Wi-Fi.


Staden Coromandel är som en westernstad med false fronts, porches och breda gator. I morgon hoppas vi på tåg-tur!


Fotbad i stilla havet

Kategori: Allmänt

Fredagen den 6 december 2013. Av I, som vi skypade med i morse, fick vi veta att det snöar och blåser hemma på svenska västkusten. Då är lite regn ingen fara.... Vi har ju trots allt nästan 20 grader plus  på termometern när vi vaknar...


Det blev en lugn start på dagen med hänsyn tagen till vädret. Eftersom vi var väldigt nära en av inspelningsplatserna för några av Sagan om Ringen-filmerna, Hobbiton "The Shire", så åkte vi dit för att ta en titt. Här ligger byn där alla hobbitarna bor. Omgivningarna är oerhört vackra med böljande gröna kullar vart man än tittar. 

Vi tog en sväng på området men avstod från bussturen runt inspelningsplatsen  på grund av, ursäkta vår snålhet, det ockerhöga inträdet. Man får nog vara mer "Sagan om Ringen-nörd" än någon av oss är för att vilja punga ut med ca fem hundra kronor per skalle för en åktur runt kullarna. Dessutom låg molnen lite lågt... 

I stället styrde vi kosan österut och mot havet. Regnet upphörde allt eftersom vi närmade oss kusten. Både kylskåp och skafferi ekade tomma så det blev storhandling på New World i Tauranga. 




Innan vi kom fram till Tauranga svängde vi av vid McLaren Falls, en fors och stort vattenfall. Alldeles när vi stod vid bron kom ett helt gäng av forsrännare farande nedför den sista biten av forsen. Det var lite läskigt, fick de inte stopp i tid väntade nästa vattenfall. Några tog det säkra före det osäkra och vadade på sidan sista delen. 


Ett litet snabbstopp för fika gav en mindre överraskning. Vid en liten rastficka utmed den hårt trafikerade huvudvägen gick en hel hop med höns bara några meter från att bli överkörda.  Kanske var de dubbelt så många igår......?

Efter Tauranga fortsatte vi norrut. Vädret blev bara bättre. Och varmare. Idag har vi nog haft uppåt 25 grader, riktigt härligt sommarväder. I Katikati (jo, det heter faktiskt så...) tog vi en liten folder om Coromandel Peninsula, dit vi var på väg. Där fick vi tips om en fin strand, Waihi Beach, som vi bestämde oss för att se på nära håll. Där skulle även finnas varma bad, hot springs. 



Som vanligt...hamnade vi inte riktigt där vi hade tänkt. Vi kom istället till Bowentown, söder om Waihi Beach, och en fantastisk utsikt över den närmaste kustremsan. Tidvattnet var på väg ut och det strömmade ordentligt en bit ut i havet. Solen gassade gott och vi hade ingen brådska iväg. 


I lagom tid att slå läger för natten kom vi till Whangamata, en kuststad med strand lämplig för surfing. Vi tog in på stadens camping och började med en promenad ner till stranden. K fick spader och skulle absolut bada fötterna. Av med skor och strumpor och ner till vattenbrynet. Plötsligt stod det helt klart för K varför alla stränder gapar tomma.... Å vi som har sagt att vi ska bada innan vi åker hem, brrrr! 

Efter fotbadet väntade obligatorisk dusch före middagen. Denna dag bestod den av fisk och jordgubbar med grädde till efterrätt. 


Var dags morgon

Kategori: Allmänt

Fredag den 6 december 2013 kl 9.15. Vi blir alldeles varma i hjärtat av de positiva reaktioner vi fått hittills på vår blogg. Även om bloggen är en resedagbok mest för oss själva är det jätteroligt att skriva när vi vet att fler vill läsa och följa oss på resan. Vissa kvällar är vi ärligt talat inte jättesugna på att blogga, men med följare känner vi oss alltid motiverade. 


Så här kan det se ut när vi planerar hur vi ska fara vidare i detta vackra land. Stora kartan fram och alla böckerna! I dag dripp-droppar det ganska ordentligt på KiwiTinas tak, så vi försöker navigera lite utifrån väderprognosen. Dessvärre verkar vi vara inne i ett område med en hel del skurar de närmaste dagarna. Men det är inget att hänga läpp för. Landet är fortfarande lika vackert och det finns så oerhört mycket för oss att ta del av, oavsett väder. Sov gott där hemma, nu börjar vår fredag! 

Lysmaskidyll

Kategori: Allmänt

Torsdag 5 december 2013. Äntligen minskning i regnet. Men vi hade bestämt oss för att se museet i Rotorua så bättre väder kunde inte hindra. Tur var väl det skulle det visa sig för när vi var inne på museet började det regna igen. 

Nåväl. Huset är i tudorstil och byggdes från början som badinrättning för den ökande (hälso)turismen. Närheten till de varma källorna gav gratisvärme och vattnets kemiska sammansättning ansågs välgörande. I det tidiga nittonhundratalet experimenterade man friskt med elektricitet (även i bad) och andra olika behandlingsmetoder. Var och en fick ett litet rum med nedsänkt badkar för sin kur. Gyttjebaden skedde nere i källaren...  

Vårt besök började med en film som åskådliggjorde sägnerna om maoriernas migration till NZ och deras roll i turismens tjänst. Det var verkligen "hands on" när avsnittet med vulkanutbrottet som ödelade white and pink terraces spelades. Bänkarna skakade och högtalarna dånade. 

Maorikulturen hade stora avdelningar på museet och var mycket intressanta att se.

När klockan närmade sig halv tolv satte vi oss ner och sände några extra tankar till M som gick bort för ett år sedan. Hur mycket hade hon inte glatts åt att följa denna blogg, såsom hon följt våra andra resor.


De maoriska träsniderierna är välgjorda och skräckinjagande.


Den här gentlemannen glömde att gå upp ur gjyttjebadet när badhuset stängde för gott.




Klatschig sticker som var kvitto på entrén och våra konstfärdiga cappuccinos i museicafet.


Och ute vräkte regnet ner så vi beslöt oss för att lämna Rotorua. Vi åkte väster ut mot ett av de måsten som vi gjort upp under planeringen av resan, Waitomo Caves. 


I Waitomoområdet finns ett jättelikt kalkstensgrottsystem. Bara på NZ och i Australien finns det dessutom lysmaskar. Dessa små insekter kan frambringa ljus för att locka till sig sitt byte. De fångas in med hjälp av nedhängande "fisklinor" ungefär som spindelnät. Vi vallades i grupp för att först se droppstensformationer innan vi kom till höjdpunkten. Floden i dalen försvinner plötsligt ner i grottorna och där nere åkte vi båt till maskarna. Den senaste tidens regn hade höjt floden och fortsatte det så måste grottan stängas tills vattnet sjunker.




Fotografering var förbjuden inne i grottan så de här tre är vykort. 


Slutligen hamnade vi i Cambridge för övernattning. En kvällspromenad i den ljumma försommarkvällen förbyttes på några ögonblick till hällande regn. Så nu sitter vi med blöta kläder och försöker hålla värmen i KiwiTina. Sista bilden visar ett litet "slip", jordskred alltså på gångvägen vid floden. På återseende när vi torkat upp igen. Klockan är strax 23.30 och vi säger natti, natti! 





Det osar svavel

Kategori: Allmänt

Onsdag 4 december 2013. I staden Rotorua är jordskorpan tunn. Så tunn att jordens varma inre kommer upp till ytan. Hela staden doftar av svavel, men man vänjer sig fort. Vi hade fått tips att åka till Te Puia för att titta på kokande sjöar, sprutande gejsrar, bubblande dypölar och inte minst maorikultur. 

Sagt och gjort. När vi kom dit duggregnade det en aning. Det skulle visa sig vara riktigt bra just här. När det regnar avdunstar det varma vattnet och förångas. Det är alltså lätt att se de varma källorna som finns här och var i området. Vi guidades runt av en mycket rolig och vältalig kvinna. Hon var en i raden av maorier som guidade. Den första ackrediterades 1901 när turismen började komma igång. Då var enda sättet att komma till NZ per båt och det tog lång tid och var förunnat ett fåtal.



Biljetten trodde vi skulle vara gjord av flax som allt annat i Söderhavet. Men utvecklingen är global. 


Vår guide hade både föräldrar, syskon och barn på Te Puia. Det är nog inte tal om nepotism utan hela områdes ägs av maorierna som också driver det. Det kändes inte som någon turistfälla trots att det är ett av de största besöksmålen i staden. Vi gillade guiden från första stund, hon var SÅ charmig. Hon kallade gruppen för "my family" under hela turen :)


Här har vi kommit till geyserområdet. C i förgrunden.


Här är dom utan störande moment. Geysrarna Prince of Wales och Pohutu som betyder stora plasket. 



Centret har även utbildningar i flaxhantering, vävning och flätning samt träsnideri. På så sätt förs kulturarvet vidare.




Träsnideri och färdigt verk.


Vi avslutade besöket med god bagel och cappuccino, kan det bli mer NZ? ;-)


Dagens sista attraktion var museet som först var badinrättning. Tyvärr kom vi alldeles innan stängning så det får bli morgondagens start. 


Golden arches

Kategori: Allmänt

Nya Zealands soligaste stad Whakatane visade upp en mulen himmel i dag. Det varslas om regn från norr. Efter alla morgonbestyr satte vi oss i bilen mot Rotorua för att kanske hinna se lite av stan före regnet kommer. 

Just nu sitter vi på den amerikanska matkedjans sylta i utkanten av Rotorua och snyltar på deras Wi-Fi eftersom vi ligger efter så mycket i bloggen. Internetuppkopplingen har inte varit på vår sida de senaste dagarna. 

På utsidan huset luktar det skit. Nej, svavel är det visst.... Vi har nu kommit till staden med varma källor, gejsrar och kokande lervälling. Mer utförlig rapport kommer när vi sett allt med egna ögon. 


Same shit but different ;)


Världens näst östligaste stad

Kategori: Allmänt

Tisdagen den 3 december. I dag fyller vår pappa och svärfar I, år. Vi hälsar och gratulerar. Det kan bli i efterskott...eftersom vi har stora problem med Wi-Fi. 

Vi vaknade i Gisborne. Lika fint väder som de tidigare dagarna så det blev frukost ute. 


Gisborne är den östligaste staden i Nya Zealand och har ca 35 000 invånare. Här är maorier och européer ungefär lika många. Gisborne kallas även broarnas stad eftersom tre floder flyter ihop i Gisborne innan de når Stilla Havet. 


Det var Gisborne som kapten James Cook 


(eller egentligen hans mässpojk Nicholas Young) först fick syn på från skeppet Endavour år 1769 när han upptäckte NZ. Då hade maorierna redan varit här flera hundra år. Staden präglas mycket av maorikulturen och Cooks landstigning här. 


Efter lunch på maorimuseet Tairawhiti (vi hade några äldre maorikvinnor vid bordet intill) och titt på statyerna av kapten Cook och mässpojken Young styrdes färden upp i bergen igen. Målet för dagen var nordkusten och Bay of Plenty. Vi stannade ett par gånger på vägen.


Bland annat vid en 60 meter lång hängbro, en av två bevarade i NZ och vid ett gigantiskt jordskred, hundra kubikmeter rasade ut på vägen på två dagar, för drygt ett år sedan. Vägen (den enda över det bergspasset) var avstängd i en månad medan man återställde efter raset. 

Vi landade så småningom i Whakatane, en liten stad som ligger mitt i Bay of Plenty. Rakt ut i havet ligger Whakaari eller White Island, den enda aktiva vulkanen på NZ. Vi hade planer på att ta en organiserad båttur dit i morgon, men väderprognosen säger kraftig blåst. Osäkert om turen kommer gå till och med. Inget för K som blir sjösjuk i duschen...

I jordbävningens spår

Kategori: Allmänt

Måndag 2 december 2013. Blå himmel över Kennedy park i Napier. Alla andra campare flitiga med frukost, borsta tänder och skaka filtar. Utom K och C som tog det lugnt. Så småningom tog vi oss till Marine Parade, den långa gatan som går utefter havet. Delar av området utefter stranden är utfyllt med byggfylle från jordbävningen. Målet var National Aquarium of New Zealand. Ett lite annorlunda akvarium med även landlevande djur. 


Spektakulärast var nog tunneln under det stora akvarietanken. Massor med fiskar simmade över våra huvuden. 


Vi hajade till när en sådan fisk eller rocka kom emot oss.


Här fick vi för första gången även se en kiwi. Fågeln alltså. Mycket större än vi trott. Stor som en höna ungefär. Och inga stjärtfjädrar, ser ut ungefär som ett rufsigt huvud bakifrån. Väldigt aktiv i sitt sökande efter föda och mycket charmerande.


Sedan tog vi oss en promenad på byn. Här var det nästan bara Art Deco i CBD. Många fina byggnader i för oss lite ovanliga färger. Men mycket intagande. 


Lite udda att se juldekorationer och palmer samtidigt i det gassande solskenet. 

När vi kände oss klara med Napier intogs KiwiTina. Nu fick hon jobba ordentligt. Målet var staden Gisborne ca 20 mil norrut. 


På vägen såg vi den här gigantiska järnvägsbron, numera nedlagd. Det är den högsta i denna del av världen med en höjd av 95 m över vattnet. Vi var framme ganska sent, så vi hann inte se något av staden idag. Det får bli morgondagens uppgift. 


Hastings, Havelock north och Napier

Kategori: Allmänt

Idag har KiwiTina fått vila ganska mycket. Vi har njutit av det fina vädret och söndagsstämningen. Hastings i-site tipsade om saker att göra, som alla beskrevs som "neet" av infodamen. Hon kom från Holland och kunde höra att vi var från Norge eller Sverige. Vi var klart impade!


Vi började med att besöka Farmers's Market i utkanten av Hastings. Marknaden sker varje söndag och erbjuder lokala råvaror som grönsaker, frukt, ost, korvar mm. Man kan även äta frukost eller lunch. Det visade sig att ALLA var där. Inte konstigt att stan låg öde... Marknaden var görtrevlig. Vi provsmakade en del godsaker och slog på stort :) genom att köpa en korg med färska aprikoser och dricka färskpressad juice. 




Nästa mål under dagen blev Havelock North och en tur upp på Te Mata Peak och utsiktsplatsen 399 möh. Enligt gammal maorilegend föreställer berget den sovande hövdingen Te Mata Rongokako som en sovande jätte. Vi parkerade och gick sista biten upp till utsiktsplatsen. Från toppen ser man hela Heretaungaslätten, Hawkes Bay-kusten och snöklädda alper mitt på Nordön. 


När solen blev lite för påträngande knallade vi tillbaka ner till bilen och ställde kosan mot Arataki Honey. Besökscentrat visar en hel del om biodling förutom att de sålde allehanda bi-produkter. Man får även se ett bisamhälle i arbete genom en glasvägg. Biodling och honungsproduktion verkar smart i de här trakterna eftersom bär- och fruktodlingarna är många. 




Magarna knorrade och glass kändes som ett strålande alternativ för årstiden. Vi åkte till Strawberry Fields där man förutom självplock av jordgubbar sålde allehanda grönsaker. Och glass! Egenodlade bär mixades med god gräddglass och ut i strut kom jordens godaste jordgubbsglass (boysenbärglass till C). Jordgubbssäsongen är på topp här just nu, vi noterar att gubbarna är större och toppigare här än hemma. 




Hastings var det också. Efter "glass-lunchen" :) for vi in till staden igen för en rundvandring till fots. Hastings förstördes ganska ordentligt i en jordbävning 1931. Inte många hus klarade sig och många människor omkom. Det sägs att husen därefter byggts jordbävningssäkra. I staden finns några hus som byggts enligt Art Deco-stil och även enligt spansk kolonialstil.


Bluff Hill i Napier ligger i norränden av staden och på dess look out kan man se hela Hawkes Bay. Hamnen ligger nedanför och vi fick se ett litet vardagsskådespel. Två små bogserbåtar förhalade ett skepp från en kaj till en annan.

Även denna dag lider mot sitt slut. I natt slaggar vi på camping i Napier, en stad som har ännu fler hus i Art Deco-stil. Vi känner oss lite mosiga, kanske är det all ovan sol som knäckt oss? Strax är det dags för tvagning och sedan välförtjänt kvällsmat. 


Första advent - frukost utomhus

Kategori: Allmänt

Söndag den 1 december. Första advent. 




I dag vaknade vi till en blå himmel och 16 grader på termometern. Det känns lite overkligt att ni hemma i Sverige om några timmar ska tända första ljuset i adventsljusstaken i vintermörkret. Här i Hastings njuter vi av fågelsång och mycket träd och växter som blommar för fullt just nu. 

Vi ska strax packa in det sista i KiwiTina och åka ner till centrum av Hastings. Staden förstördes helt i en jordbävning 1931 och har återuppbyggts enligt amerikansk förebild. 

Vi vill passa på att önska alla en riktigt trevlig första advent när ni vaknar i morgon. Ta väl hand om er! 


Wine tasting by bike

Kategori: Allmänt

Vinden tjöt och ruskade i KiwiTina tidigt på morgonen. Hur skulle detta sluta? Vi hade ju bokat och betalt vinprovningspaket på cykel runt Martinborough. 

När klockan var tio och tid att hämta ut cyklar, karta och picknickpaket var vädret faktiskt riktigt cykelvänligt. Uthyraren försåg oss med allt vi behövde och gav oss ett ruttförslag. De cirka tjugo vingårdarna ligger allihop nära staden Martinborough så det passar bra att cykla mellan några av dem. Och eftersom tanken är att vi ska prova vin också är cykel utmärkt! 


Hjälmar på och sadlarna rätt inställda, sedan i väg. Första stopp blev hos en entusiastisk, olivoljeproducerande kvinna. Hon berättade allt om olivträd, oliver och olivolja som var värt att veta. Bland annat fick vi veta att träd växer extremt snabbt i NZ. därför var det möjligt att börja producera olivolja på träd som annars växer långsamt. Olivoljan i NZ smakar mer grönt gräs än annan olivolja. 



Nästa stopp blev hos Poppy som driver Poppies vineyard. Vi fick smaka både rosé, vitt (sauvignon blanc, pinot gris och en riesling) och rött (pinot noir) vin. Poppy har arbetat med vin i många år, men startade eget så sent som förra året. 


På NZ används mest skruvkork. Poppy stoltserade med kork-kork! 


Upp på cyklarna igen! Nu började det regna en aning så vi tog det säkra för det osäkra och drog på regnkläder. Ann Brodie på Brodie Estate visade sina viner, där ett par av dem vunnit fina priser. Vi föll pladask för en Pinot Noir och köpte med en flaska till kvällens middag. Pinot Noir är för övrigt den druva som odlas mest i området. Jordmånen passar så bra. 


Efter ett stopp för picknicklunchen åkte vi till dagens tredje, och sista, vingård. Muirlea Rise. Vinmakaren var lite speciell, men hade glimten i ögat. Han odlade enbart Pinot Noir och vi fick smaka tre olika årgångar plus ett sött dessertvin på slutet. C fick spotta ut, bilkörning väntade...


KiwiTina väntade snällt på oss när vi lämnat tillbaka cyklarna. Kosan ställdes mot Napier. Det regnade en del, vi belönades med en snygg regnbåge. Vi kom inte ända fram till Napier utan stannar för natten  camping i Hastings, ett par mil söder om Napier. Till det i köpta vinet serverade köket stekt lamm med bakad potatis och grön sparris. Efter maten ringde I på Skype, trevligt! Fortfarande skumt med tidsskillnaden, men det funkar ju. 

I morgon är det tydligen första advent... här är det sommar! 

Värsta regnet?

Kategori: Allmänt

Torsdag 28/11 2013. Om det har regnat av och till de senaste dagarna så är det verkligen till denna dag. Hela natten har det smattrat på taket och även under dagen. Stora mängder och blåser därtill. Utan att ha NZs måttstock så är nog det här ändå ganska riklig nederbörd.





Vår camping låg lååångt ut i vad som kändes som ingenmansland. Från "stora vägen" ner till campingen gick en smal vindlande grusväg. Inte en chans att vända eller mötas. Den mycket populära vandringsleden Queen Charlotte Track följer den smala landtungan. Den är på 71 km och övernattningsställena ligger tätt.


Vad göra i regnet? Blenheim ligger bara en halvtimme bort från färjestaden Picton så det blev målet. Efter en halvmil började vattnet krypa upp på vägen och i markerna omkring bildades sjöar. Mycket vatten finns kvar i bergen som skall ner och det regnar oavbrutet. Vi bedömde risken för avstängd väg så småningom som stor. Med bokad färjebiljett på fredag morgon ville vi inte bli strandsatta på fel sida. Alltså fick Blenheim anstå.


Vår bil är nog inte lika bra vadare som en pickup.


Picton från nordväst. Det annars klargörande vattnet i hamnbassängen är nu brunt av allt slam som sköljts ner från bergen.

I dag checkar vi in tidigt på camping i Picton. Tvättat lite. Ätit middag och sett halva "Local Hero" på dvd. I morgon är det tidig väckning, färjan till Wellington går redan kl 8. Regnet har avtagit och vi hoppas nu på bättre väder. Men så är det, vädret går inte att påverka. Vi har jättedålig internetuppkoppling, så det är verkligen si och så med bloggandet just nu. Skype likaså. 


Nelson and beyond

Kategori: Allmänt

Onsdag 27 november 2013. Vi börjar med dagens väder. Uppehåll med mer eller mindre ihållande skurar.


Floden Buller var kring förra sekelskiftet intensivt exploaterat under guldruschen. Numera har naturen tagit tillbaka allting så spåren är få efter mineraljakten. Nya entreprenörer träder till och slår mynt av det som går. Strax innan Murchison byggde man 1974 NZ längsta hängbro. 110 meter lång. Det fanns en kort promenadslinga när man väl kommit över som visade på lite guldgrävarhistoria samt sviterna av landets värsta jordbävning 1928. Det fanns även hängglidarbana, jetbåtar och annat krafs.




C på bron som svajade något.


I december 2010 stod vattnet högt.




I Nelson passade vi på att fika på Lambretta.


Äntligen! I Havelock fick C för första gången på södra halvklotet se ett ånglok. Hoppas det finns fräschare på andra håll.




Övernattning på camping som låg utefter slingerväg på bergskant väster om Picton. Vi tycker nog att vi är i världens ände i kväll, plus en liten bit till. 

Till kvällen lagade vi fisksoppa på lax och monkfish. Flaxvin till. Smakade mycket gott. 


Hårda pannkakor

Kategori: Allmänt

Tisdag 26 november. Inget regnsmatter på taket när vi vaknade men lyckan var kort. När gråvatten och toatömning var precis klar började nederbörden igen. Proviantering i Greymouth fick räcka för den staden. Vi körde sedan kustvägen norrut till Punakaiki. Turligt nog gjorde regnet ett uppehåll vid vårt besök.




Här finns märkliga stenformationer, kalksten varvat med hårdare material. Erosionen har sedan format dessa klippor. Det fanns även blåshål där vågorna pressar upp luft genom klippan. Tyvärr var det lågvatten så vi blev blåsta i stället.


Vi tröstade oss i stället med "pancake stacks" Här kommer snart C loss på sin hög. Den ingick i frukostmenyn. Amerikanska pannkakor varvade med banan, stekt banan, lönnsirap, vispad grädde och bacon! Låter lite smaklöst men gott var det.


Utanför sprang wekafåglar och tiggde mat. Och fick naturligtvis från intet ont anande välgörare.



Var och en mår bäst av sin egen diet.




Nästa längre stopp blev Tauranga Bay och en sälkoloni där. Några stycken hade jouren och visade upp sig för turisterna. Vi hade hoppats att få se blå pingviner också men samtliga var för dagen ute på uppdrag.


C ville gärna titta på järnvägsmuseet i Westport. Det gick fort. Allt stängt och några kolvagnar utanför fick räcka.
Nu nattar vi i Lyell, en gång blomstrande guldgrävarstad, nu knappt några hus ens.

Nordön -första stopp Martinborough

Kategori: Allmänt

Överfarten var lugn




och vi anlände Wellington vid middagstid. Efter proviantering (vi gör inte om misstaget att hamna i nån håla utan matbutik) åkte vi norrut.

Tanken var att vi skulle åka mot Marleston, men efter konsultation av våra guideböcker la vi om rutten något. 


Vi hamnade framåt eftermiddagen i Martinborough, en stad omgiven av vingårdar. Stan påminner mest om en amerikansk westernstad.  


Efter incheckning på stadens camping tog vi en promenad till byn. Eftersom det är fredag kväll var AW i full gång. Vi slank in på hotellet för ett glas vin/öl innan vi gick "hem" för att laga middag. I morgon väntar cykeltur med picknick mellan vingårdarna i trakten. 


Land i sikte

Kategori: Allmänt

Efter tre timmar på vatten närmar vi oss Nya Zealands huvudstad Wellington. Även här omges vi av berg. Inte lika höga, eller gröna, som i Picton. Snart dags att bege oss ner till bilen. Färden kommer att gå mot Masterton och därefter Napier. Men ingen brådska. Först ska vi proviantera lite. Sedan är det väl dags för fika...?! Temperaturen ute är ca 17 grader. Sol :)

Det verkar vara problem att ladda hem inlägg med bifogade bilder till bloggen. Vi ska se över vad som orsakar detta. Tills dess blir det som nu, ingen bild :(


Båtresa

Kategori: Allmänt

Fredag 29 november kl 9.45. Passar på att göra ett kort inlägg under båtturen till Wellington. Färjebolaget Bluebridge bjuder på Wi-FI, det tackar vi för. 

Vi lämnar alltså Sydön nu på morgonen. Båten skulle avgå kl 8 men var 45 minuter försenad. 

Skärgården utanför Picton består av grönklädda berg hela vägen till öppet hav. Det ser ut som någon lagt en grön filt över landskapet. Just nu funderar vi på rutten norrut från Wellington. Inte riktigt bestämt oss än... :)






Strul

Kategori: Allmänt

Vi har stora problem med bloggen just nu. Om det enbart beror på dålig internetuppkoppling eller om blogg.se även har bekymmer vet vi inte. Men inlägg försvinner på vägen till bloggen. 

Klockan är halv sju på morgonen den 29 november och vi ska strax färja från Picton på Sydön till Wellington på nordön. Blå himmel! 


Regn, regn, regn...

Kategori: Allmänt

Måndagen den 25 november. I natt dropp-droppat på KiwiTinas tak mest hela tiden. Så också på morgonen. Sjön vi campade vid kunde tydligen höja sig ganska drastiskt vid kraftigt regn, så vi stod lite illa till nära strandkanten. Men det klarade sig i dag, puh! :) Vi tyckte lite synd om några tältare som hade det ganska blött om tårna. 

När det regnar försvinner alla fina utsikter och vyer rätt in i dimman. Man kan väl sammanfatta dagens regn som såhär...när det regnar så REGNAR det! 

Efter någon timmes bilfärd kom vi fram till Fox Glacier. En liten ort som kommit till i skuggan av den stora glaciären som fått sitt namn efter en nya zealändsk premiärminister. När vi kom fram till parkeringen var det uppehåll i regnandet. Härligt! Slut med regn för idag, tänkte vi. På med vandringskängor och regnjackor och ut på vandringsleden som ledde upp till en bra utsiktsplats över glaciären. En timme skulle det ta. 


K färdig att starta promenaden upp till the glacier front. Åtminstone fotbeklädnaden är rätt. Kjol till är senaste mode haute route. 


Uppe på själva glaciären som var noga avspärrad hade endast guidade grupper tillträde. Vi tyckte synd om dom som behövde kasa runt i regnet på isen för att få valuta för pengarna. Regnet tilltog, när vi kom till bilen var vi blöta som ett par dränkta katter. 




C vid vägs ände. Genomblöt men vad gör det efter en vandring med intressant mål. GPS:en uppe, här finns en earthcache att logga. Det är en något undervisande variant i geocaching.


Vi kom så småningom till Hokitika, en stad som grundades tack vare guldfyndigheter. Den liknar faktiskt lite en vilda västernstad till sin uppbyggnad. Den är också centrum för jadeindustrin.
Jade eller som den här kallas greenstone hade/har mycket stor betydelse för maorikulturen. Den finns endast på sydön varför långa och strapatsrika expeditioner från nordön utgick för att finna greenstone. Numera är det konsthantverksindustrin som tagit över om än med traditonella motiv.


Vi slank in här och fick se många intressanta och vackra konstverk. K fastnade för en.


Dock inte denna...



På vägen norrut mot Greymouth kom en av de vanliga one lane bridge. Dvs en bro med bara en körbana. En del så långa att det finns mötesplatser på dem. Den här hade dessutom järnvägsspår. Och helt utan signaler, endast vägskyltar reglerade trafiken. Tur att det inte kom något tåg. Visserligen är tågen här bara smalspåriga, men ändå. 


Vi har nu tagit in på denna camping söder om Greymouth och hör regnet smattra på biltaket. Greymouth är västkustens största stad med sina 13500 invånare. Staden ligger vid mynningen av floden Grey och har genom åren drabbats av flera svåra översvämningar som ödelagt stora områden. Efter den senaste, 1988, bestämde man att bygga höga invallningar som nu är stadens främsta sevärdhet. 



Det skall nog gå att somna ikväll också. Lite billig flygplatssprit funkar bra som sängfösare.

Mot the West Coast

Kategori: Allmänt

Söndagen den 24 november. Vaknade till en blåsig dag. Fortfarande behagligt varmt. Eftersom det blåste blev det frukost i bilen. 

Målet för dagen var att i sakta mak ta oss västerut till kusten och sedan norrut. Det enda vi har att passa är färjan från Picton på fredag. 

Färden gick alltså nordväst ut utmed Lake Hawea och Lake Wanaka. 


Det blev ett par stopp på vägen bara för att njuta av naturens storslagenhet. Bergen och sjöarna utmed vägarna är helt betagande. 

Det är inte helt ovanligt att stora stenar och klippblock rasar ner på vägen. Ibland orsakar det stor problem för trafikanterna. 



Då blir det avstängningar medan man försöker återställa vägen till ursprungligt skick. 


Nästa stopp blev vid The Blue Pools. En promenadstig på ca en och en halv kilometer ledde ner till två hängbroar över två floder. 


Väl över dem kom vi fram till ett sammanflöde av de två floderna till helt kristallklara och isblå pooler. 


En stackars fisk kunde vi upptäcka, annars tomt på liv. 

Färden fortsatt emot Haast. Tanken var att vi skulle handla mat till kvällens middag där. Ortens supermarket var en besvikelse. Här måste människorna leva på konserver och torrfoder? Inga färskvaror i butiken förutom mjölk och ost... Vi köpte en flaska vin i alla fall, det finns alltid! 

Vi hade läst i våra resehandböcker att Jackson Bay fem mil väster om Haast var mycket sevärt. 


Sydöns enda naturhamn på södra västkusten. På 1930-talet fick de en pir i alla fall... Sagt och gjort. Vägen var smal på karten men helt okej att köra. 


Väl framme drogs vi (omedvetet?) till hamnens eget mathak The Cray Pot som serverade mat till (mest?) turister från november till mars. Fisk av alla de slag stod på menyn. 


De två glada damerna skulle just stänga så vi fick sista beställningen. Butter fish med fries. En att dela på skulle räcka. Kockan uppfattade fel så vi fick en var... 


Ginger Beer till maten. C gillar. K gillar sådär. 


Efter maten gick vi en promenad utmed stranden för att skaka ner maten. Vi hoppades också på att få se säl eller pingvin. Inga av dessa var hemma idag, men skylten vid vägkanten påminde om att de finns här. 


På vägen tillbaka till Haast stannade vi vid Hapuka Estuary Walk. En slinga genom träskmark och 


skog som vill visa olika vegetationszoner i området, som har förklarats som en del av världsarvet. 

Tiden går fort, dags att hitta nattläger. 





Vi hittar en enkel uppställningsplats för husbilar vid Lake Paringa. Ett himla tjatter och folk som springer runt med kameror fångar vår uppmärksamhet. 




Några halvtama papegojor håller till i buskarna intill oss och låter sig villigt fotograferas. C kom så nära som 20 cm! Vi hoppas att de snart går och lägger sig så vi slipper höra tjattret hela natten :)