Det är roligt att det är flera som följer vår resa genom denna blogg. Det har kommit förfrågan om vår bil här på Nya Zealand.
Vår första husbil döptes till PlåtTina och efterföljaren är 2.0. KiwiTina är det naturliga namnet på denna bil. Uthyrd av Wilderness. Det är en Fiat Ducato med FlexiChassie. Årsmodell är okänd men inte så gammal, tre-fyra år kanske. Den har gått drygt tretton tusen mil. Motorn är den lilla på 127 hästar med sex växlar. Inredet är tillyxat utan större finesser men den är ju tänkt att hålla för många hyresgäster.
Framdelen är sig lik med slkillnad att stolarna inte går att snurra. Å så sitter man man på fel sida å styr och växlar med vänsterhanden. Lite avigt i början men man vänjer sig.
Rakt in från sidodörren finns micro, kylskåp och sopstation. Toadörren längst till höger.
Toan, ja. En Thetford som alla husbilsåkare är bekanta med. Här på NZ behöver man inget speciellt papper som hemma. Här är allt papper speciellt. ;)
Sitt och sov. Det finns inget garage utan stuvmöjligheterna är under sofforna men då får man räkna bort värmepanna, batteri etc. Vid bäddningen tar man bort bordets ben och lägger skivan plus en extraskiva mellan sofforna. Sen hasar man ut alla dynor och vips är det möjligt att bädda. I hyran ingår allt som behövs, sänglinne och kuddar etc. Likaså handdukar. Köket, med den tvålågiga spisen och diskho, har allt som behövs vad gäller kokkärl och porslin.
Lördagen den 24 november. Vi ber om ursäkt att det har blivit en salig röra i blogginläggen. Men that's life, allt går inte alltid enligt kartan. Natten som gick var bedrövlig. Det visade sig att vi parkerat vid en järnväg där godstrafik gick under natten. Inte ens den av oss två som mest uppskattar tåg till vardags var road i natt.
Det blev med andra ord en tidig start från Rakaia. Vädret såg ut att klarna upp så vi vågade oss på att åka upp i bergen. Tanken var att i sakta mak åka uppåt och få se den natursköna sjön Lake Tekapo, med sitt grönblå vatten. Färgen ska orsakas av klippmjöl som fraktas ner till sjön från glaciären ovanför.
Det är lite synd att färgen inte framträder så bra på bild, men blått var det! Vi fascinerades av de snöklädda topparna i fonden samtidigt som lupinerna blommar för fullt framför fötterna.
Alldeles intill parkeringen ligger det här kapellet, Churchill of the Good Shepherd. Den är knappt hundra år men mycket populär.
Kapellet används ofta till bröllop. Par från hela världen kommer hit för att gifta sig. Kanske bidrar utsikten framför koret till populariteten?! Här behövs ingen altartavla, naturen räcker gott och väl.
Därefter fortsatte vi norrut till Lake Pukaki. Sjön har höjts på konstgjord väg och är en del av Övre Watakis kraftvattenprogram. Mount Cook, landets högsta topp på 3754 m, speglar sig i vattnet. Baksidan med sådana här platser är horderna av turister.
Vi åkte lite mer norrut. Landskapet påminner om det engelska med mjuka kullar, stora betesmarker och oändliga vidder. Med en skillnad. I England ligger gårdarna ganska tätt. Här syns inte ett hus på flera mil. Däremot ser vi hagar med mängder av kor och får, ibland hjortar. Vägkanterna är fulla av lupiner, vallmo, fläder och ginst. Vi har ingen termometer men gissar att temperaturen idag legat runt 20 grader.
Vi har slagit på stort och tagit in på camping i kväll. Kamerabatteriet behöver laddas och så kan vi unna oss att köpa till Wi-Fi... :) Klockan är strax 21, solen går snart ner över Lake Hawea och middagen är avnjuten utomhus. I morgon far vi nordväster ut mot västkusten.
Bland det bästa med att vara på semester och inte vara uppkopplad? Jo, vi slipper FB, vi slipper läsa om alla dåliga nyheter på Aftonbladets och GP:s hemsidor och vi slipper alla andra måsten. Sen är det inte så dumt att ta dagen som den kommer ett litet tag. Ha det så gott hemma i novembermörkret, vi tänker på er!
Vaknade till en gråmulen dag. I natt har det regnat en del. Dagens event är valsafarin med båt kl 12.45 som vi har bokat hemifrån för flera veckor sedan. Vi vet att de ställer in om de bedömer att vädret är för dåligt. Hur blir det idag?
Eftersom vi bodde på camping i natt passade vi på att "serva" husbilen. Hon fick påfyllning av färskvatten och så tömde vi grå- och svartvattnet. Efter det hann vi med en tur till New World för inhandling av kvällens middag.
Väl framme vid Watch Whale fick vi till slut veta att turen skulle gå med att det fanns risk för sjösjuka. K fick springa till bilen och ta ett danskt starkt sjösjukepiller. (Tack, U och P, utan de pillren hade båtresan inte funkat så bra!)
Alla bussades till båten en bit bort.
Redan när vi lämnat hamnen började det gunga ganska ordentligt. En mycket underhållande man berättade vad som skulle/kunde hända under turen. Vi fick vara mycket nöjda om vi fick sen en eller max två valar i dag. Plötsligt siktade kapten. Alla ut på däck, val i sikte!
Kolla, där ligger minsann en "Sperm Whale" (osäkra på svenska namnet) och blåser ut vatten. Det är bara en bråkdel val som skymtas över vattenytan, resten är under vatten. De simmar under vatten en halvtimme innan de måste upp till ytan och rena blodet från koldioxid ca tio minuter. Det är de minuterna som kapten måste pricka och se när valen kommer upp. Det var mycket majestätiskt och häftigt när valen bestämde sig för att gå ner i djupet igen och visade upp sin stora stjärtfena för oss.
Tyvärr kan vi inte visa någon stjärtfena här i bloggen just nu eftersom dyket filmades i stället för en stillbild. Men bild kommer!
Sammanlagt fick vi se tre! valar på nära håll så vi hade osedvanlig tur. Dessutom seglade flera albatrosser väldigt nära båten ett par gånger. Mäktig pippi!
Tillbaka vid bilen strax efter 16. Vi begav oss söderut igen. Målet nu är två sjöar uppe i bergen, men dit hann vi inte idag. Övernattar på en grusplan i Rakaia, som ligger söder om Christchurch. Vi har åkt på NZ:s längsta raksträcka och d:o bro.
Onsdagens rapport försvann i cyberrymden när den skulle publiceras. Eller kanske inte. Den dyker måhända upp när man minst anar det. Den är inte lätt att återskapa men ett litet försök kommer här.
Det här är vår Tina i Kiwiland. Fiat Ducato och något lokalt inrede gjort med tanke på uthyrning. Lite grovt tillyxat utan det där lilla extra. Men den funkar och kommer säkert att göra sitt jobb under vår resa. Bra att det är en bil vi känner och är vana vid. Det är nog med att köra på fel sida och växla med vänsternäven.
Landskapet är mycket vackert med gröna kullar. Bilden är märklig så till vida att inget av landets trettiotvå miljoner får finns med. Vägarna hittills bra men tempot är högt.
Kvällen avslutades med fricamping alldeles söder om Kaikoura. Två dagar kvar till valsafarin.
Det har sina sidor att vara pa semester och inte har standig tillgang till internet. Just nu far vi anvanda campingens gamla sega dator en stund. Da blir det "no dots" over de tre sista bokstaverna :)
En annan baksida ar bloggandet. Vi upptackte att onsdagens inlagg om forsta dagen med var hyrda husbil helt har forsvunnit ut i cyberrymden. Elande! Kanske kommer vi oss for att aterskapa inlagget...
Nu ska vi aka till supermarket och handla lite mat innan det ar dags att fara ut med bat och titta efter valar. Det ar lite mulet nu men vi hoppas att det klarnar upp. Det ar lovat sa i alla fall. Hoppas att detta gar att lasa trots avsaknad av prickar och ringar!
Torsdagen den 21 november. I dag bestämde vi oss för att ta det lugnt och komma ikapp oss efter all tidsomställning. Vi vet knappt om det är morgon eller kväll längre. I morgon ska vi ut på valsafari så det passade bra att se staden Kaikoura på närmare håll.
Staden som i sig inte är så märkvärdig ligger alldeles vid Stilla Havet med ett bergsmassiv bakom. Bergen är höga, ca 2600 meter, och en del är fortfarande snöklädda på topparna.
Kaikoura, som betyder ungefär "där man äter crayfish" och ligger på halvön Peninsula lever sedan 1980-talet mest på turister som betalar dyrt för att se på valar, sälar, delfiner och albatrosser mm och äter crayfish och andra skaldjur. Crayfish är som en hummer utan klor, typ linguster eller en jättestor kräfta och fiskas mycket utmed kusten här.
På väg ut på halvön såg vi en skylt med Sheep Shear Show, alltså fårklippningsuppvisning. Vi hade läst att det var sevärt så vi svängde in.
Pete visade på "Dolly" hur fårklippning går till. NZ har idag ca 32 miljoner får, antalet minskande p g a sjunkande lönsamhet. Många fårfarmare går över till att odla vin i stället.
Efter fårklippningen knorrade magarna. Det fick bli skaldjur så klart. På det omtalade haket vid havet, Kaikoura Seafood BBQ. Vi beställde lite olika skaldjur och fiskar, bland annat crayfish.
Gott, men lite överreklamerat. Göteborg kan lika bra, om inte bättre! Klockan var baras en eftermiddag, så vi tog en sväng norrut för att kanske få se säl. Plötsligt tornade moln upp sig från ingenstans och det föll lite regn. Väl framme vid Ohau Point fick vi vår belöning.
Ett helt gäng med pälssälar låg och vilade sig på klipporna eller simmade och hoppade runt i vattnet. Nu var det ebb så de låg en bit ner från vägen. När det blir flod drar de sig uppåt och kan till och med lägga sig på vägen!
Vi kom så lägligt så att vi fick se en alldeles nyfödd kut som släpades runt av sin mamma. Det såg lite kusligt ut, men vi hoppas att det var normalt sälbeteende.
I natt bor vi på Lobster Holiday Park, en camping i utkanten av Kaikoura. Vi behöver ladda husbilsbatteriet och duscha oss själva.
I morgon hoppas vi på fint väder inför bokad valsafari!
Efter elva timmars flygning landade vi på eftermiddagen i Christchurch på Sydön. Pass- och bagagekontroll rigorös. Vi fick till och med plocka fram våra vandringskängor och bevisa att sulorna var tvättade. De är paniskt rädda för att få in föroreningar. Utanför väntade den förbeställda shuttle-bussen som körde oss till motellet.
Vi checkade in och tog sen en promenad till supermarket Countdown för att handla kvällsmat och frukost. Plötsligt framstår Sverige som ett lågprisland...
På hemvägen gick vi genom stan. Jordbävningen den 22 februari 2011, som tog 185 människoliv, har satt omfattande och mycket påtagliga spår i staden. Hela centrum är som en spökstad, eller krigszon om man så vill, och det är riktigt otäckt att se alla spår efter raserade byggnader. Containrar används som butikslokaler eller som stöttor till halvt rasade hus. Bara ett halvt kvarter från motellet står övergivna bostäder. På motellrummet finns tydliga anvisningar hur vi ska agera vid jordskalv.
Katedralen står som ett skelett vid en stor öppen plats. Man har ännu inte bestämt vad som ska hända med kyrkan, om den ska restaureras eller inte.
Nu blir det strax nattinatti. Vi har skypat med I ikväll. Fantastiskt att det går att prata obehindrat trots 2000 långa mil mellan oss.
I morgon förmiddag hämtar vi ut husbilen som vi ska göra till vår under de kommande tre veckorna. NU börjar det riktiga äventyret! :)
Vi mellanlandar på Kingsford Smiths Airport i Sydney efter åtta timmar i luften. Plötsligt har vi flyttat fram ytterligare tre timmar i tiden så nu är klockan nio.
"Smithy" var en tidig flygpionjär i Australien. Han blev världsberömd när han 1928 korsade Stilla Havet från Amerika till Australien.
Om en stund sätter vi oss på planet till Christchurch för sista etappen till slutmålet, Nya Zeeland. Känns lite overkligt att vi snart är framme, på andra sidan jordklotet minsann.
Närmare Australien än så här kommer vi inte på den här resan. ;)
Vi hittade gratis internetdator har pa Changi, finns ingen wifi utan bara stationar sa det blir ett litet snabbinlagg. Utresekontrollen var rigoros ingen slipper ut utan att bli nagelfaren. Vi har handlat sangfosare och vantar nu pa boarding.
I morse packade vi väskorna och checkade ut från hotellet. I kväll är det dags att äntra planet mot Sydney och därifrån till Christchurch. Men innan det hade vi dagen fri. Målet för dagen var orkidéträdgården med ca 3000 olika sorter.
Som alla andra dagar här var det varmt och fuktigt. Alla söker skugga, inte bara vi ovana. Orkidéerna trivs nog väldigt bra här.
På vägen ut från trädgården såg vi ett och annat krokigt träd...
Nu ska vi strax bege oss till flygplatsen. Klockan är halv fem på eftermiddagen. Vi har provat att skypa med I och A, med nedslående resultat. Frustrerande när bilden fungerar men det är bara en som har ljudkontakt. Vi provar igen nästa gång vi har internet. Det kan bli i morgon kväll i Christchurch. Hoppsan, nu kom ett skyfall som vi får vänta ut. Så är det i Singapore den här årstiden. På återseende!
Som ligger långt från centrum. Vi tog taxi fram och åter för att få tid att se djuren. Ett mycket välskött ställe. Mest iögonfallande var avsaknaden av galler och staket. Vallgravarna och diskreta eltrådar skilde humaner från animalier.
Vi kom lagom till elefantshowen där kolosserna flyttade timmerstockar och spelade döda. Det hela avslutades med att publiken fick mata dem med frukt. Detta gav C en flashback från sin barndom. Besöket vid Köbenhavns zoo där de håriga snablarna likt dammsugare konsumerade jordnötter. :)
Efter en heldag bland djuren var vi ganska möra. Hem till hotellet en stund. Sen ut i kvällen för middag. Tunnelbanan till Chinatown.
Kontrasten från det välskötta zoo till mångfalden av färger och människor i den annorlunda stadsdelen var överrumplande. Lite irrande, sen blev det stekt ris i ett hörne.
Kvällen avslutas med en Singapore Sling i hotellbaren. I morgon åker vi vidare mot Sydney och slutmålet Christchurch. På återseende, vi vet inte när vi är uppkopplade nästa gång.
...hann vi med lite aktiviteter. Vi tog oss sovmorgon för att komma ikapp dygnet bättre. Frukosten var lite ovanlig för oss. Det fanns mycket att välja på men det mesta var sötsaker och middagsmat. Vi tog oss till Singapore Flyer, världens högsta pariserhjul med en diameter på 150 m.
Marina Sands Bay Hotel var nästa mål. Visst är båten på toppen läcker och där finns dess skypark på 57 våningen. Hotellet består av tre huskroppar, har 2600 rum och invigdes 2010.
Öl på den höjden smakade väldigt gott.
Det bullade upp till regn och strax var skyfallet igång. Vi räddade oss till t-bana och shopping malls. Regnet slutade och vi begav oss till ett historiskt landmärke i Singapore. Raffles Hotel.
Vi släntrade in på the Long Bar och beställde varsin måste-drink:
Singapore Sling som uppfanns här på Raffles för 120 år sedan. Bara turister i baren så vi smälte väl in i miljön.
Här är nog det enda ställe där man uppmanas att skräpa ner. Alla åt jordnötter och skalen slängs rakt ner på golvet.
Dagen avslutades i stadsdelen Little India. Som att komma in i en helt annan värld. Exotiska frukter och grönsaker, blommor och kryddor.
Middag på indisk restaurang så klart. Maten serverades på nån sorts grönt blad direkt på bricka. Indierna käkade med fingrarna men vi fick bestick, tack för det. Spicy!
Efter en tjugofyratimmarsresa landade vi på Changi AirPort och då hade solen redan gått ner. Vi kom igenom passkontroll utan besvär och gick mot bagagebanorna. Och våra väskor kom precis framför våra näsor. Snör(!)tur! Därefter tunnelbana in till centrum och vårt hotell. Lite för lite sömn blev det på planet men vi måste ut i den tropiska natten. Vi gick runt för att få nåt att äta men alla matställen stängde redan kl tio! Nåväl lite nödgat räddade blodsockret. Klockan är nu 01 lokal tid när detta skrivs så sängen hägrar trots att klockan bara är sen eftermiddag hemma i Sverige. Stadens skyline verkar lovande att utforska de närmaste dagarna.
Landvetter Airport. Flyghamnen har verkligen ändrat karaktär sedan senaste besöket. Från glåmig bussterminal till internationell touch. Vi började med lite mat eftersom planet endast kommer att erbjuda snax.
