Lysmaskidyll
Kategori: Allmänt
Nåväl. Huset är i tudorstil och byggdes från början som badinrättning för den ökande (hälso)turismen. Närheten till de varma källorna gav gratisvärme och vattnets kemiska sammansättning ansågs välgörande. I det tidiga nittonhundratalet experimenterade man friskt med elektricitet (även i bad) och andra olika behandlingsmetoder. Var och en fick ett litet rum med nedsänkt badkar för sin kur. Gyttjebaden skedde nere i källaren...
De maoriska träsniderierna är välgjorda och skräckinjagande.
Den här gentlemannen glömde att gå upp ur gjyttjebadet när badhuset stängde för gott.
Och ute vräkte regnet ner så vi beslöt oss för att lämna Rotorua. Vi åkte väster ut mot ett av de måsten som vi gjort upp under planeringen av resan, Waitomo Caves.
I Waitomoområdet finns ett jättelikt kalkstensgrottsystem. Bara på NZ och i Australien finns det dessutom lysmaskar. Dessa små insekter kan frambringa ljus för att locka till sig sitt byte. De fångas in med hjälp av nedhängande "fisklinor" ungefär som spindelnät. Vi vallades i grupp för att först se droppstensformationer innan vi kom till höjdpunkten. Floden i dalen försvinner plötsligt ner i grottorna och där nere åkte vi båt till maskarna. Den senaste tidens regn hade höjt floden och fortsatte det så måste grottan stängas tills vattnet sjunker.
Fotografering var förbjuden inne i grottan så de här tre är vykort.
Slutligen hamnade vi i Cambridge för övernattning. En kvällspromenad i den ljumma försommarkvällen förbyttes på några ögonblick till hällande regn. Så nu sitter vi med blöta kläder och försöker hålla värmen i KiwiTina. Sista bilden visar ett litet "slip", jordskred alltså på gångvägen vid floden. På återseende när vi torkat upp igen. Klockan är strax 23.30 och vi säger natti, natti!
Vårt besök började med en film som åskådliggjorde sägnerna om maoriernas migration till NZ och deras roll i turismens tjänst. Det var verkligen "hands on" när avsnittet med vulkanutbrottet som ödelade white and pink terraces spelades. Bänkarna skakade och högtalarna dånade.
Maorikulturen hade stora avdelningar på museet och var mycket intressanta att se.
När klockan närmade sig halv tolv satte vi oss ner och sände några extra tankar till M som gick bort för ett år sedan. Hur mycket hade hon inte glatts åt att följa denna blogg, såsom hon följt våra andra resor.
De maoriska träsniderierna är välgjorda och skräckinjagande.
Den här gentlemannen glömde att gå upp ur gjyttjebadet när badhuset stängde för gott.
Klatschig sticker som var kvitto på entrén och våra konstfärdiga cappuccinos i museicafet.
Och ute vräkte regnet ner så vi beslöt oss för att lämna Rotorua. Vi åkte väster ut mot ett av de måsten som vi gjort upp under planeringen av resan, Waitomo Caves.
I Waitomoområdet finns ett jättelikt kalkstensgrottsystem. Bara på NZ och i Australien finns det dessutom lysmaskar. Dessa små insekter kan frambringa ljus för att locka till sig sitt byte. De fångas in med hjälp av nedhängande "fisklinor" ungefär som spindelnät. Vi vallades i grupp för att först se droppstensformationer innan vi kom till höjdpunkten. Floden i dalen försvinner plötsligt ner i grottorna och där nere åkte vi båt till maskarna. Den senaste tidens regn hade höjt floden och fortsatte det så måste grottan stängas tills vattnet sjunker.
Fotografering var förbjuden inne i grottan så de här tre är vykort.
Slutligen hamnade vi i Cambridge för övernattning. En kvällspromenad i den ljumma försommarkvällen förbyttes på några ögonblick till hällande regn. Så nu sitter vi med blöta kläder och försöker hålla värmen i KiwiTina. Sista bilden visar ett litet "slip", jordskred alltså på gångvägen vid floden. På återseende när vi torkat upp igen. Klockan är strax 23.30 och vi säger natti, natti!